EN vecka kvar. En.

Det är inte mycket, det. Mina värdpäron verkar ha överevt Irene, i alla fall...

Packar, säger hejdå, köper de sista sakerna att ta med, väntar nervöst på både paket ifrån bokus som jag verkligen hoppas hinner komma eftersom det utgör mina presenter till barnen och föräldrarna, samt internationella körkortet.