Hej!

Igår var det ambassaden i Stockholm som stod på schemat. Åkte tåg upp från Göteborg i måndags eftermiddag, tillsammans med en annan blivande au pair som också skulle till ambassaden och som jag fick kontakt med på Cultural Cares sida på FB.
På tåget läste jag och fyllde i "Prepare for your year" häftet man får av CC, och det fick mig faktiskt att reflektera mycket över hemlängtan och kulturkrockar som garanterat kommer att inträffa. Hur ska man hantera de där gångerna när allt känns botten, man saknar sin familj och det är flera månader kvar tills man får se dem igen?

Ambassaden gick ganska smärtfritt. Var nervös! Vi var några stycken som siktade på att vara där 07 även om vi egentligen inte fått tid förrän 08 - och det var verkligen att rekommendera kan jag säga! När vi var klara inne på ambassaden, strax efter 09, så var kön utanför fortfarande lång.
Först får man stå i kö en bit utanför själva ambassaden, alltså inte ens vid dörrn utan en bit däifrån. Sedan ropar de in en och en, så får man först lämna fram sitt pass och stå kvar utanför dörren medan en ambassadvakt tittar på ens pass och checkar av ens namn på en lista. Sedan får man komma in och lämna ifrån sig sin elektronik, och röntga de väskor man har med. Jag hade dessutom en vattenflaska och en juiceflaska med mig, och de bad mig smaka på innehållet. Sedan fick man gå igenom en metalldetektor, visa upp sina skosulor, och sedan fick man gå vidare in på amerikansk mark! Längs en idiotsäker, markerad "linje" till ytterligare ett väntrum där man fick ta en nummerlapp och sätta sig och vänta.
När ens nummer ropades upp fick man gå fram till en lucka och lämna ifrån sig passet och alla sina papper. Sedan fick man sitta och vänta igen för att tillslut få gå fram till en lucka där de frågade lite frågor. Jag fick frågor om min värdfamilj och min barnerfarenhet, bland annat.
Nervöst värre, och man hörde knappt vad kvinnan i luckan sa. Tillslut sa hon i alla fall att "everything looks fine" och så fick jag en stämpel på min DS-2019 och stränga förmaningar om att alltid förvara det tillsammans med passet.

Sedan var det klart. Hela proceduren tog drygt 2 timmar, men det "väsentliga" tog kanske sammanlagt 5 minuter.
Roligast med dagen var att träffa alla supertrevliga blivande au pairer som också åker de närmsta veckorna. Flera skulle till NY/New England området precis som jag, och en skulle till en stad som ligger 20 minuter ifrån Westport! Hon och några tjejer till, och en kille, skulle dessutom åka den 6:e så jag har sällskap på skolan! SÅ GLAD!
Massor med härliga tjejer som gjorde mig ännu mer taggad inför det här. Bara 2 veckor och 6 dagar kvar...



American Embassy!