Juste, pga. min axelskada tvingades jag också skjuta upp mitt avresedatum något, så nu är det 26:e September prel. istället... Fan, jag som ville iväg i Augusti, liksom.

I onsdags morse när jag loggade in på Hotmail (som man ju gör hela tiden...) hade jag fått inte mindre än två spännande mail. Först det första, underbara: You have a match! Och sedan från en annan adress: Hello from California...
Hjärtat bultade i 300 när jag läste igenom värdmammans söta och långa mail, och jag kände på en gång en mycket bättre magkänsla än innan. Jag svarade och sa att hon gärna fick ringa mig på kvällen om hon kunde, som hon frågade om hon fick göra.

Match nr.2:
Stat: California, baby!
Närmsta storstad: San Francisco.
Familj består av: Mamma, Pappa, Son 8 och dotter 3.
Positivt: Hatar att vara sån, men: Drömstaten! Och drömläge med 5 minuter till Stanford University, en utav mina drömskolor. Väldigt lagom familj med en liten dotter och en lite större son. Mamman verkar väldigt öppen och välkomnande både i ansökan och sitt mail. De vill ha en familjemedlem snarare än anställd - precis som jag.
Negativt: Dels att mamman är tveksam till mig, på grund av min barnerfarenhet. Dels att de inte vill att barnen ska titta på TV alls.
Magkänsla: JAAAAA!



Sagt och gjort, pratade med värdmamman sent på onsdag kväll. Älskar henne - så öppen och pratglad, vi verkade verkligen vara på samma nivå. Hade samma syn på barn i allmänhet, och hon berättade att hennes dotter är väldigt aktiv. Väldigt aktiv. Något jag gillar, men på henne lät det som att det ibland kunde vara ett problem...
Hon sa dock, att egentligen är jag inte en au pair deras familj vanligtvis skulle ens kontaktat eftersom all min barnerfarenhet består av barnpassning. Alla deras andra au pairer som fungerat bra har haft dagis eller liknande utöver barnpassning, sedan hade de haft en au pair som bara haft barnpassning men hon hade åkt hem efter ett par veckor. Dock hade hon gillat mitt personliga brev så mycket att hon bestämt sig för att ringa i alla fall.
Vi pratade en halvtimme kanske, och bestämde att vi skulle fortsätta maila lite och så skulle hon fundera.

Jag vill ju åka dit. Typ igår. Det här är min drömfamilj, jag kände verkligen det. Just att de vill ha en familjemedlem som inte bara sticker så fort schemat är slut för dagen. Precis så som jag vill känna i en familj...

Imorse fick jag dock min dödsdom, kändes det som. VM skrev att trots att hon verkligen gillat mig som person och verkligen önskat att hon kunde känna sig säkrare, så var min barnerfarenhet inte tillräcklig.
Hon skrev på ett väldigt fint sätt och bad mig keep in touch och berätta var jag hamnar i slutändan.

Jag är såklart jättebesviken eftersom den ultimata drömmen, allt jag ville ha, var så nära. Och hur stor är chansen att jag blir så bra matchad igen? Samtidigt förstår jag henne; det är ändå hennes barn vi talar om och hon måste kunna känna sig säker.

Ledsen Alice.