Frustration!
Känner mig väldigt frustrerad just nu. Innan midsommar hade jag världens flyt, nu: dött! Ingenting, nada, nothing efter helgen. Detta känns helt plötsligt värre en den långa tiden som gick innan jag fick min första matchning. Det känns lite som att "jaha, var det den chansen jag fick...?"
Jag är liksom så inställd på att jag ska iväg, jag ska åka i slutet på September, jag ska till USA, jag ska flytta hemifrån, jag ska förbereda mig på att vara borta i ett år. Men trots min beslutsamhet så känns det fortfarande så osäkert. Folk frågar mig vart jag ska och jag tvingas svara att jag inte vet. Det är så svårt att känna att det verkligen händer när det fortfarande återstår ett så stort frågetecken...
Åååååhh... Jag vill bara vara på väg...!
jo ja känner typ samma . har inte fått en matchning sen 8:e juni :O de e nästan en månad sen! därför jag började söka själv, och nu är jag faktiskt mer taggad på australien :P
Jag vet hur det känns att vänta :( men de kommer komma famljer :) De är nog ganska lungt nu eftersom de är 4 Juli snart :)
Och när jag frågade varfr jag inte fick nån och varför de tog lång tid så sa de att det finns inte så många familjer ute nu :/ Och vll du åka i September så brukar familjerna börja höra av sig 2-3 månader inna :/
Men lycka till och ge inte upp hoppet för de kommer :)
Vet precis hur det känns! Jag tyckte tiden gick otroligt långsamt i matchningsprocessen, men när jag väl matchat och kikade igenom datumen så fick jag ungefär en matchning i genomsnitt varannan vecka under 3 månader, jag matchade med 6 familjer och det var familj nr 5 jag matchade med :D Blev godkände 7 feb. och matchade med min familj den 7 maj.
Jag höll på att ge upp och sökte till och med in till högskolan inför hösten haha.. Men man får försöka tänka "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" ;)
