Telefonfobi/Ev. första samtal...?
Jag avskyr att prata i telefon. Detta är varken fördelaktigt eller ens möjligt när man vill bli au pair, kan jag tala om. Det är telefonsamtal med referenser, med CC och förhoppningsvis då också med potentiella värdfamiljer.
Jag vet inte varifrån denna skräck kommer, jag har ingen aning, men det är verkligen lite ångestladdat för mig. (Kanske ska tillägga att det inte gäller när jag ska ringa till folk jag känner...). Men det kan räcka med att jag ska ringa till chefen, till skolan (att sjukanmäla mig är ett trauma som heter duga), eller till CC så börjar händerna skaka och pulsen går upp. Det är ju så löjligt! Vad skulle kunna hända? Att de hoppar ur telefonen och äter upp mig? Visst.
Detta är någonting jag är fast beslutsam vid att komma över - och jag vet att jag kommer att vänja mig snabbt - i och med det här året. Har jag någon syster eller bror bland er au pairer som är min jämlike?
Hur som haver så fick jag idag i alla fall nog av att Maryland aldrig hör av sig till mig, så jag tog några djupa andetag och ringe upp till Sthlm. Inga problem, såklart. Trevliga tjejen sa att familjen uttryckt intresse och frågade mig om jag var intresserad av att tala med dem. Det är jag ju, så de ska ev. ringa ikväll (!). Harre, vad nervös jag är nu kan jag säga. Samtidigt som jag kommer bli så besviken om de inte ringer nu...
Som grädde på moset har min telefon fått ytterligare ett av sina PMS anfall och bestämt sig för att dö, vilket innebär att jag för närvarande är kontaktbar via hemmets reservtelefon (vi har ingen hemtelefon) som har samma ljudkvalitet som mobilerna hade -95...
Det går bra nu.
Jag förstår hur du känner! Har väl inte sån telfonfobi direkt men tycker också att det är lite jobbigt. ska ringa till cc nu tänkte ja, men vad gör jag? läser bloggar ;) men de är väl bara att ta tag i det antar jag.
Jag är precis likadan kan jag säga! Jag verkligen avskyr att prata i telefon med människor som jag inte känner. Det tar emot. I början undvek jag helst att ringa till kontoret, men man blir ju tvungen tillslut, haha. Men jag kan ju också säga att min fobi är botad efter alla samtal till kontoret och alla samtal med värdfamiljen :)
Svar: Vad bra att det brukar gå fort :) men sen ska man ju ha intervju och sånt :/ så de kommer nog ta nån vecka till innan allt blir klart :(.
Ja jag har bestämmt mig att jag vill åka och då vill jag ha allt klart nu XD och det känns lite jobbigt en välldigt bra kompis till mig ville åka men la det på hyllan och sen drog jag med henne på möte med SI och hon har fått familj och inte jag så de känns lite jobigt :(
:O du och jag verkar vara grymt lika :D jag har också telefonfobi, hatar att prata i telefon om inte den personen jag känner har ringt mig och jag vet vem de är. De är grymt jobbigt, men konstigt nog så gick det riktigt bra när familjerna ringde. De var lite nervös men jag tror jag bestämmde mig att min telefonfobi ska inte få stoppa mig :D
sv; a jag vet inte. kanske kan hända att dom får in fler familjer? jag funderar på att söka på SI med eller åka senare...vill väldigt gärna ha sommaren hemma! :P
Svar: JA de kan jag förstå, jag vart ju jätte glad för henne men tycker att hon har bettet sig dåligt. För hon var typ skit sur när jag fick familjer som var intresserade och nu känns det som hon idiot förklarar mig och tycker jag ska göra saker bättre bara för hon har. Dock är det nog inte så men det känns som de :(. Men de känns så dåligt för jag blir så irreterad att jag inte får några familjer som hör av sig känns som det är något fel med mig eller min ansökan :(
Svar: Ja men verkligen :/ jag känner att jag vill inte bara få tonåringar :/ Men det verkar som det är dött men familjer överallt :/
Svar: Haha, precis :)
Jaa, jag har inte riktigt fattat att jag hittade min drömfamilj i just Florida, hehe :) vem vet, du kanske hamnar någonstans varmt du också.
haha jag har också haft lite telefonfobi, men inte nu längre! ;) Har ju skypat två gånger och det lägger sig med tiden, det lovar jag! var bara insatt i familjen och vilka frågor du skall ställa, :)
Valkommen till klubben! Ar verkligen INGEN telefonmannska jag heller! Ar nat av det varsta jag vet! Sitter typ och "tranar" innan jag ska ringa...haha, lojligt, i know! Maste man ringa sa far man ju ta mod till sig till slut... men jag drar alltid ut pa det sa lange som mojligt... inte for att det gor saken battre direkt, (snarare tvartom!) :P menmen.. kampar fortfarande med sant! Kanns dock bra efterat nar man val ringt samtalet... inte sant? :)
haha, jag förstår hur du känner! jag är precis likadan med att prata i telefon. jag hade hoppats på att bota min fobi när jag blev au pair, men trots en 9 månaders matchningsprocess med allt vad det innebär, plus nästan 8 månader på plats i USA måste jag erkänna att den finns kvar än.. hur sjukt?! men det blir lite bättre, haha. :) lycka till med matchningarna! när vill du åka?
