En vecka som inte lär bli lik någon annan har just börjat.

Vaknade i min LCCs hus, funderade lite på var jag var först...? Kom ihåg exitmötet igår, hur min komplett galna exvärdmamma gjorde mig oerhört lättad genom att säga att de hade tillfälligt anställt någon för den kommande veckan, så jag var fri att gå. THANK GOD.
Den gånga veckan har varit ett jävla kaos av påhopp, påhopp, påhopp ifrån den såkallade mamman. Nu är jag ÄNTLIGEN i Rematch igen... Trodde aldrig det kunde kännas skönt...?
Jag har fått höra av organisationen på flera håll att, Alice detta är inte ditt fel. Du ska inte känna att du förtjänat det här, för ingen förtjänar att bli behandlad som hon behandlar dig.
Vi får väl se om familjen får stanna i programmet.

Nu ska jag i alla fall upp på hästen igen och försöka hitta en ny familj. Helst en hyfsat nära. Drömområdet är mellan Greenwich i väst och Fairfield i Öst. Den som lever får se!