Funderar på allvar på att tidigarelägga mitt avresedatum till Augusti någon gång. Om jag bara ska tänka på mig sjävl, så vill jag verkligen det. Men det finns lite andra krux, som gör att jag tvekar. Dels har jag 3 månaders uppsägningstid på min pålle (foder), vilket gör att det skulle bli på håret att jag blir av med henne. Drar mig som fasen för att säga upp henne dessutom...
Sedan har jag jobb i månadsskiftet Juli/Augusti och jag vet inte hur långt in i Augusti detta sträcker sig än.

Hästen kommer fortfarande på sommarbete då, så det kanske på något vänster skulle gå att lösa... Då slipper jag dessutom vara där när hon åker...
Jobbet... jag får prata med mina chefer.

Ska diskutera detta med CC på måndag om inte Maryland hört av sig då.

Inget samtal igår heller. Börjar tröttna lite på den här familjen; om de är intresserade får de faktiskt ta och få tummen ur och höra av sig! Det känns som om de "tar upp plats" om de ändå inte tänker höra av sig... Tror att de får den här veckan på sig, annars ringer jag till CC på måndag och säger att jag inte vill vara matchad med dem längre. Eftersom jag ändå egentligen innerst inne inte tror att det kommer att bli den här familjen.

For now: vänta.

Igår förresten, världens dag. Vi skulle ha en special-dag för de i vår klass som läser NV (knappt halva klassen) och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra.
Fick ett kuvert på morgonen när vi kom till skolan som vi inte fick öppna förrän vi fick ett sms. I kuvertet visade det sig finnas en första ledtråd som ledde oss på en stadsjakt med olika uppdrag i Göteborg! Uppdragen inkluderade att åka "Glenn" (göteborgshjulet), gå på Universeum och hämta ut ett gratis åkpass på Liseberg för kvällen :-D Grym lärare jag har, va?

Inget samtal igår kväll. Gick på nålar hela kvällen, men nope. Nothing. Nada.

Inget mail i inkorgen heller.

Besviken nu.

Okej, jag ska blotta mitt inre jag för er, min mörkaste hemlighet, mitt skelett i garderoben: Jag lider av telefonfobi.

Jag avskyr att prata i telefon. Detta är varken fördelaktigt eller ens möjligt när man vill bli au pair, kan jag tala om. Det är telefonsamtal med referenser, med CC och förhoppningsvis då också med potentiella värdfamiljer.

Jag vet inte varifrån denna skräck kommer, jag har ingen aning, men det är verkligen lite ångestladdat för mig. (Kanske ska tillägga att det inte gäller när jag ska ringa till folk jag känner...). Men det kan räcka med att jag ska ringa till chefen, till skolan (att sjukanmäla mig är ett trauma som heter duga), eller till CC så börjar händerna skaka och pulsen går upp. Det är ju så löjligt! Vad skulle kunna hända? Att de hoppar ur telefonen och äter upp mig? Visst.

Detta är någonting jag är fast beslutsam vid att komma över - och jag vet att jag kommer att vänja mig snabbt - i och med det här året. Har jag någon syster eller bror bland er au pairer som är min jämlike?

Hur som haver så fick jag idag i alla fall nog av att Maryland aldrig hör av sig till mig, så jag tog några djupa andetag och ringe upp till Sthlm. Inga problem, såklart. Trevliga tjejen sa att familjen uttryckt intresse och frågade mig om jag var intresserad av att tala med dem. Det är jag ju, så de ska ev. ringa ikväll (!). Harre, vad nervös jag är nu kan jag säga. Samtidigt som jag kommer bli så besviken om de inte ringer nu...

Som grädde på moset har min telefon fått ytterligare ett av sina PMS anfall och bestämt sig för att dö, vilket innebär att jag för närvarande är kontaktbar via hemmets reservtelefon (vi har ingen hemtelefon) som har samma ljudkvalitet som mobilerna hade -95...

Det går bra nu.

5 saker jag inte kommer kunna leva utan:

1. Decilitemåttsats (dvs dl, msk, tsk mått) Ja, jag vet att jag kommer lära mig hela grejen med cup osv, men jag ser det som en övergångsgrej. Rom byggdes inte på en dag.
2. Osthyvel.
3. Min tjocka receptbok som egentligen bara är en anteckningsbok som jag proppar full med svenska (och andra) favoriter jag tänker utsätta ongarna för. (You've gotta try it before you say you don't like it...)
4. Mina gympadojjor (som förövrigt kommer att få stanna kvar sedan).
5. Min laptop

På au pairfronten har ingenting nytt hänt. Jag läser au pairbloggar och avundas, kollar min mail var femte minut och är inne på CCs sida på facebook.

Är fundersam kring den här värdfamiljen jag fortfarande är matchad med; ju mer jag tänker på det desto starkare blir magkänslan att det här kan vara nåt bra på gång. Men jag är verkligen förvirrad kring den här matchningen; om jag förstått det rätt är det så att om varken au pairen eller familjen uttryckt intresse så försvinner matchen inom 48 timmar. Det har den här matchen inte gjort, och jag har inte ringt CC, vilket i så fall måste betyda att värdfamiljen gjort det (alternativt att något blivit fel i systemet...).

Men de hör ju inte av sig? Jag vill så gärna prata med den här familjen, eftersom min magkänsla är så stark. Dock kan jag ju inte kontakta dem, utan måste snällt vänta på att de hör av sig till mig. Detta är så frustrerande! Jag känner såhär: Jag är jätteglad att matchningen inte försvunnit - jag vill gärna prata med dem - men om de inte är intresserade och inte tänker höra av sig (det har ändå snart gått en vecka) så vill jag ju hellre att matchningen försvinner så att jag får chansen att matchas med nya familjer. Jag ska ringa till CC imorgon och höra vad de säger.

En annan fundering jag har kring det här är följande: Är min magkänsla så stark därför att jag känner att det här är rätt för mig, eller är den det därför att jag så gärna vill att den ska vara det? Förstår ni vad jag menar? Lite som att vara osäker på om man tycker om en potentiell partner; är man kär i personen, eller i tanken på personen...?

Nu vet jag vad den där spänningen som alla blivande au pairer är.

Goderkväller!

Söndag idag, men ingen skola på G imorgon. Skönt! Är ju klar med alla uppgifter, så jag är ledig både måndag och tisdag. Nu är det verkligen inte långt kvar till studenten... Jag behöver verkligen detta. Helgen har varit ett slags vimmelkantigt töcken. Inte festat - nej - men jobbat båda dagarna, och lämnade in min absolut sista skoluppgift i fredags, och då var det som om någonting bara släppte. Alla spänningar, all stress alla undertryckta panikliknande känslor som förknippats de med skolan de senaste veckorna bara dog ut på en gång och jag bara kände hur luften gick ur mig. Hela helgen, och fortfarande, känns som om jag inte sovit alls. Känner mig överkörd av en ångvält, typ. Det känns sådär som det gör när man har en riktigt rejäl influensa på gång. Orkar ingenting.

Imorgon ska jag istället försöka sova så länge som möjligt, sedan ska jag fixa lite inför studenten. Jag ska ha en fet efterrättsbuffé som är mitt eget territorium, och det kräver en del planering. Jag är perfektionist och när jag ger mig på något så ska det vara klanderfritt.

Ska nog försöka sova ganska snart. Ja, så blir det. Ska bara skriva ett separat inlägg om matchningar osv ;)

Herregud, herregud, herregud...! Jag sitter och pluggar matte inför nationella i Matte D i morgon (!) och loggar bara in på min hotmail lite sådär i förbifarten för att kika om jag fått mail ifrån någon lärare, men vad möts jag av om inte den underbara, av alla aupairer så efterlängtade rubriken: You have a match!

Åh, jag vet inte hur jag ska beskriva den här känslan...! Det både vände sig i magen och skuttar runt enhörningar på samma gång...! 

Match nr.1:
Stat: Maryland
Närmsta storstad: D.C
Familj består av: Mamma, Pappa, 2 döttrar, 1 son. Alla mellan 2 och 5½ år gamla.
Positivt: Gillar staten/läget. Gillar storleken på familjen - lagom. Gillar att de har katt ;). Gillar att de verkar vara en lugn familj.
Negativt: De vill att jag ska prata Svenska med barnen. Det vill inte jag. De verkar väldigt lugna - inga äventyr direkt...? Sen är barnen lite för små. Eller lite för många som är så små, i alla fall.
Magkänsla: Nja. Vill prata med dem i alla fall. 

Nu händer det, kanske...!

...som gymnasist började idag. Eller, det är ju inte riktigt sant eftersom jag inte slutar förrän den 31:e, men på fredag sätts mina betyg och allt är klart! Sen är det bara att planera inför studenten... :-D

Efter studenten hoppas jag verkligen att min matchningsprocess kommer igång på allvar, annars är det inte roligt längre :-(

Idag hade jag en utav mina sista Fysik B lektioner, något som jag verkligen är glad att vara klar med. Den kursen har jag verkligen bara kämpat mig igenom... Idag fick jag dock chansen att briljera lite, eftersom vi diskuterade kärnkraft och jag fick chansen att blotta mina kunskaper jag samlat på mig kring ämnet. Ibland är det bra att vara nörd B-) Knowledge is power, and so on...

Nu har jag egentligen inte alls tid att sitta här. Jag måste måste måste ta tag i dessa sista uppgifter jag har nu. Måste.

Försöker intala mig själv att det är för att det är för tidigt, att de som vill ha au pair i September inte letar än. Intala, intala, intala. Men jag vill också vara med, ju! Känns lite som att de flesta som ska åka kring den tiden (iofs lite tidigare, men ändå) är i full gång med sina matchningar, och jag har fortfarande inte fått min första. Suck. Jaja, jag får hoppas att det betyder att när det väl trillar in en så kommer det vara min familj. Att det bara känns rätt, helt enkelt! :)

Så, nu fick jag gnälla lite också ;)

Inget händer med familjeletadet, men just precis nu är det lika bra känner jag, för det är helt galet stressigt nu. Hinner inte rida, sova eller göra nåt annat överhuvudtaget jag BARA pluggar. Men på torsdag är sista nationella i matte D, sen är jag fucking klar med gymnasiet!!!!! :D :D

Oh yeah! 31/5 äre som gäller. Imorgon ska jag hämta min balklänning, hoppas jag. Nu återgår jag till plugget.

Beth - Someone like you

Jag funderar en del över hur jag vill göra med mina collegekurser. Som ni kanske eller kanske inte vet så måste man som au pair plugga ett visst antal timmar, 6 s.k. credits (motsvarar ungefär 72 timmar). Jag vet att många au pairer är väldigt skoltrötta och tar s.k. weekendkurser för att "bli av" med det.
Så känner inte jag. Jag är också galet skoltrött, vill helst inte tänka på den alls. Men jag tror att det kommer att bli en helt annan grej att plugga på college! Jag tror knappt att jag kommer att tycka att det är väldigt roligt, och det kommer att vara så nytt alltihop så det kommer inte hinna bli tristess i det.

Fatta vilken chans, liksom! Att faktiskt få plugga på college. Hur många får den chansen, betalt dessutom? Kan det bli mer amerikanskt än så?

Vad jag har förstått det som så umgås man ganska ofta som au pair mest med andra au pairer, och inte för att det inte verkar roligt också, men college känns som en större chans att faktiskt få lite amerikanska vänner också. Vilket jag vill :)

Jag vill inte plugga engelska. Den får jag med mig ändå. Jag funderar lite på att plugga franska, eftersom det är en utav sakerna jag gärna vill göra hemma i Sverige och då kan jag ju "passa på", samtidigt som det känns lite off att åka till USA för att plugga franska, liksom...

Arkitektur, ekonmi, drama, psykologi... Massor med ideér har jag! Jag vet att det känns avlägset att redan planera detta, men det känns som att det är så mycket annat att tänka på när man väl kommer dit så det kan vara bra att ha någon idé i alla fall... 

 

Det är bara och enbart plugg som gäller för mig idag. Djup suck. Den enda godkända pausen jag har är för att rida en sväng sedan.

Jag har just nu en att göra lista som ser ut såhär:
*Historia A - Frågor kring andra världskriget
*Historia A - Hemtenta kring Sveriges neutralitet under andra världskriget
*Idrott och hälsa - Fördjupningsuppgift näringslära
*Matte D - Plugga inför nationella (evighetsuppgift)
*Matte D - Redovisningsuppgift
*Mikrobiologi - Inlämningsuppgift växtsjukdomar gu va skönt å va av med den skiten!!
*Ekologi - Provplugg vattenmiljöer
*Religion - Skapa en sekt =)
*Fysik B - Inlämnings/projektuppgift
*Ekologi - Ind. VG/MVG uppgift kring biom
*Planera och genomföra egen idrottslektion

Klart innan 19:e Maj. Kul va?
  Ha, lika skönt vaaaarje gång jag kan stryka nåt :D

Topp 5 saker jag kommer sakna med Sverige:

*Alla fina människor omkring mig (såklart).
*Hästen. Ja, faktiskt.
*Allemansrätten. Svennebananigt/bonnigt som fasen, men jag kommer sakna att röra mig fritt i skog och mark.
*Västkustens sommarkvällar. Går inte att slå.
*Tryggheten i att veta hur saker funkar. Detta är både en utav de saker jag kommer sakna mest, och en utav de saker jag ser mest fram emot!

...Kvar tills jag tar STUDENTEN!! Fattar ni?!

Jobbar för fullt med min studentskiva, gjort egna inbjudningskort, planerat kläder och meny etc :) Är roligt, mycket roligare än att ta tag i högen med läxor som måste göras innan dess...

Fick ett mail ifrån Stockholmskontoret (CC) häromdagen. De skrev att många familjer söker aupairer i Juni redan. Jag funderade starkt på att ringa upp och säga att de kunde ändra mitt avresedatum, men insåg efter att ha tänkt efter lite eftertanke att det inte var möjligt. För det första har jag tre månaders "uppsägningstid" på min häst, dessutom är det för mycket med skolan just nu för att jag ska hinna fixa hälsoundersökning, visum osv. Dessutom såg jag häromdagen att jag måste fixa mig ett nytt pass...

Så än så länge äre september som gäller :-D

Oh, såg också att min ansökningsvideo dök upp på aupairvideos.com! Folk kan kolla på mig... läskigt.

Ooooorkante. Skrev inlägg, försvann.

Inte på topp idag. Huvudvärk. Bråkat med hästen, blev arg och ledsen på mig själv. Nu ligger jag inne i sängen och funderar på allvar på att sova...

Inga matchningar över helgen heller. Läste i Au-pairhandboken att "matchningsprocessen sätter igång ca 2-3 månader innan önskad avresa", vilket skulle innebära Juni-Juli för min del. Men på CC säger de att de vill ha ansökan 6 månader innan...? Hmm.

Idag är det exakt 30 dagar tills jag tar studenten. Happiness! :D