Frustration!

Känner mig väldigt frustrerad just nu. Innan midsommar hade jag världens flyt, nu: dött! Ingenting, nada, nothing efter helgen. Detta känns helt plötsligt värre en den långa tiden som gick innan jag fick min första matchning. Det känns lite som att "jaha, var det den chansen jag fick...?"

Jag är liksom så inställd på att jag ska iväg, jag ska åka i slutet på September, jag ska till USA, jag ska flytta hemifrån, jag ska förbereda mig på att vara borta i ett år. Men trots min beslutsamhet så känns det fortfarande så osäkert. Folk frågar mig vart jag ska och jag tvingas svara att jag inte vet. Det är så svårt att känna att det verkligen händer när det fortfarande återstår ett så stort frågetecken...

Åååååhh... Jag vill bara vara på väg...!


Trevlig Midsommar, i efterhand

Hoppas ni haft en trevlig midsommar, det har jag. Lugn, men bra.

Ingen ny matchning, men jag tror inte matchningsteamet jobbar under helgen, va? Har aldrig fått en matchning under någon helg, i alla fall. Hoppas på måndag/tisdag :)


Match nr.4 - Final update

Man ska lita på sin magkänsla.

Pratade sent igår kväll med Scarsdale mamman. Hon var trevlig, lugn, och - som hon själv sa - laidback. Det gick väl ganska okej, jag tror inte att jag gjorde bort mig så värst mycket i alla fall. Vi pratade mycket om vad jag var för sorts person, vad jag tyckte och tänkte, och jag fick nästan ingen chans att fråga något om familjen. Det gjorde dock inte så mycket, för jag kände nästan på en gång att det inte skulle bli dem. Det var liksom något som fattades... Inget jag kunde sätta fingret på, men någon "kemi" som saknades.

Annars verkade allt väldigt bra på pappret; mycket au pairer i området, nära till NYC (25 minuter), 2 flickor på 2 och 5, ett stall inom gångavstånd (!), en söt liten förort, en familj som var ute efter öppen kommunikation etc... Mycket som stämde med mina önskemål, helt enkelt. Men fortfarande inte Rätt.

Hon verkade lite lagom intresserad och ville i alla fall prata igen. Jag vågade inte säga att jag inte var så intresserad, feg som jag är, utan sa att vi kunde höras via mail om helgen. Nu imorse pratade jag med CC och de sa att jag skulle släppa familjen om jag inte var säker. Mailade mamman och sa som jag kände; att trots att mycket stämmer i teorin så kände jag ändå inte att vi skulle vara the ultimate match.

Well, better luck next time! Nu äre midsommar, får väl se om matchningsteamet jobbar ändå ;)


Lite allmänt, sådär.

För det första: Scarsdale-mamman mailade imorse! Jag svarade nu för ett par minuter sedan att jag gärna vill prata med dem, och att om hon skulle råka se mailet nu så får hon gärna ringa direkt. Inte för att chansen är så stor att hon gör det, men lite nervös är jag i alla fall. Annars hoppas jag hon ringer imorgon eller på torsdag. Vi får väl se. Mina förhoppningar är inte så höga, jag tror inte att detta är Familjen med stort F -  men man vet aldrig förrän man prövat.

Annars börjar jag verkligen längta efter själva jobbet, själva arbetsdelen av att vara au pair. Har börjat mitt sommarvikariat på ett äldreboende, och även om det är skillnad på gamla och barn så inser jag hur mycket jag verkligen trivs med att arbeta med omvårdnad. När jag var yngre tyckte jag att både barn och gamla människor var ganska läskiga, men ju mer jag växer in i rollen som "vårdare" desto mer trivs jag. Go känsla, såhär på tisdagskvällen.


Scarsdale.


Inte mö

Å säga, egentligen. NY familjen hör inte av sig. Ska nog ringa upp till CC imorgon och prata med dem, för så mycket tror jag inte på den här familjen så att de ska få ta upp plats utan att ens maila mig...

En kul grej förresten, jag fick ju upp hela deras ansökan och där också deras adress, vilket gjorde att jag kunde hitta huset på Google maps! Jag kan ju givetvis inte visa er, men kul för mig å se ;)

Tjaa. Det var väl det jag hade att bjuda på.


Update match nr.4 I 2nd edition

Hmpf.

Ringde till CC idag för att kolla hur det egentligen står till med Scarsdalefamiljen (NY). Det lät väldigt osäkert, men de skulle kolla upp det med matchningsteamet, och sedan skulle jag väl märka om familjen finns kvar eller inte.

Nu loggade jag in på min mail, och finner TVÅ nya "You have a match"-mail...? Båda mailen talar om för mig att det är familjen X i Scarsdale, NY som reviewar min application.

Men jag hade ju redan dem innan, varför har jag nu sammanlagt fått FYRA mail om samma familj?

Confused.se


Update match nr.4

Förvirrad tjej!

Imorse när jag satt i solen och lite lojt lapade i mig kaffe samtidigt som jag bläddrade igenom dagens metro ringe min telefon. Det var CC i stockholm som ringde angående min Scarsdale-match. Beskedet var att familjen var intresserad, men att de behövde en au pair redan i slutet av Juli. Jag svarade att det pga av min axel som måste kollas i September inte är möjligt. CC svarade att då får de tyvär ta bort den matchen, men hitta en annan åt mig ASAP. Jaja, tänkte jag. Jag var väl ändå måttligt intresserad, typ.

Så nu på kvällen när jag loggar in på min hotmail i hopp om en ny matchning dyker mycket riktigt ett CC mail upp; "You have a match!". Men jag finner till min stora förvåning att det är samma värdfamilj igen...?

Loggar in på mitt au pair-room (får man säga så även om man åker med CC?) och kan nu helt plötsligt se vad jag tror är hela familjens ansökan, och nu är tillträdesdatumet ändrat till slutet av September istället...? Vad betyder allt det här?

Det värsta är att jag faktiskt blev lite besviken när familjen dök upp igen - vilket jag antar säger en del om min magkänsla inför den här familjen. Efter att ha läst ansökan finner jag också att den inte hjälper mig åt rätt håll - det är väldigt kortfattat och schemat ändras från vecka till vecka beroende på föräldrarnas arbete. Detta tilltalar mig inte - jag gillar konsekvens (ja, jag är så tråkig) och jag vet att barn behöver det också. Ju mindre som är sig likt och ju mindre barnen är desto svårare är det ofta att hanskas med vardagen enligt min erfarenhet...

Jaja, får väl se om det dyker upp ett mail under natten eller om familjen rentav ringer.

'Til then.


Match nr.4

Det går ju bra nu!




Match nr.4:
Stat: New York
Närmsta storstad: New York
Familj består av: Mamma, Pappa, tjej 5, tjej 2½.
Positivt: Två barn, lyxigt! Även att det är två döttrar, har alltid lite lättare att bonda med girls. Dunno why. Nära NY. De beskriver i sin ansökan att de vill ha med au pairen på aktiviteter, alltså mer familjemedlemskänsla? Gillar utomhussporter!
Negativt: Lite oklart schema. Lite kort ansökan, men det kanske ändras vid ett mail? Får se om det kommer något inatt. Största nej-faktorn är att barnen båda två är så små. Jag är osäker på om jag har tillräckligt med erfarenhet för att klara två såpass små barn samtidigt. Sedan är jag - och jag veeet att man inte får tänka så - så är jag inte så sugen på NY klimat. Dock kommer jag inte låta det väga över, såklart.
Magkänsla: Tjaaa... Kanske? Inte en "Jaaaa"-känsla på en gång, men det känns som att det kanske kan ändras beroende på hur de verkar.

Känner mig lite allmänt neggig nu överhuvudtaget, jag jämför bara alla med den perfekta California familjen jag pratade med förra veckan...


Collegefunderingar episode 2

Collegetiden är för mig - som jag skrivit om här - en viktig del för mig. Jag är helt övertygad om att collegetimmarna verkligen blir vad man gör dem till. Man kan göra som många gör och ta en au pair kurs, weekend kurs eller liknande bara för att "bli av med" timmarna, men man kan också se det som ett unikt tillfälle att utforska ytterligare en del i kulturen. Det sistnämnda är jag fast besluten att göra.

Utbildning är viktigt för mig, och jag är väldigt sugen på att plugga någon lite seriösare kurs; dels för min egen skull, därför att jag vill, men också av den enkla anledningen att det helt enkelt ser snyggare ut på CVt. Av båda dessa anledningar (samt det faktum att det vore en otrolig upplevelse) är jag också väldigt sugen på att plugga på något utav de lite "finare" skolorna (collegen? Collegesarna...? Coll...?). Vi snackar Harvard, Brown, Yale eller allra helst Stanford.



Jag funderar dock över hur man blir mottagen som au pair på dessa skolor? Ses man som "mindre värdig" sin plats och får känna effekterna av det? Eller blir man behandlad som vilken student som helst av lärare och elever?
Jag mailade snälla Maria som lovat att svara på mina frågor eftersom hon pluggar på motsvarande skola i New Orleans. Hon bekräftade en utav mina värsta farhågor kring detta: det är väldigt dyrt. Dock verkar hon inte känna av någon särbehandling i negativ bemärkelse, vilket ju känns bra.

Hm.



Tips

Om ni - som jag - funderar över presenter till värdfamiljen vill jag tipsa er om sidan Scandinavian Stuff.

Även om sajten kanske inte är den billigaste eller mest orginella så kan man ändå bli inspirerad tycker jag. Och ja, de har en barnavdelning också. Jag har redan hittat några favvisar, trots att det är låååångt kvar tills sådant ska funderas på.


Lista #3: Min Bucket List

Saker jag vill ha gjort/upplevt när jag vinkar hej då efter mitt år i USA. En del saker vet jag redan nu att jag kommer ha gjort, annat kommer säkert att stå kvar ogjort. Men drömma får och bör man, och här är vad jag kommit på än. Listan kommer garanterat att få fler punkter... :-)




 
  1. Se Frihetsgudinnan

  2. Stå inne på (i?) Madison Square Garden

  3. Se Ground Zero

  4. Åka en gul taxi

  5. Sätta min fot på campus till något utav ”the Ivy league colleges”

  6. Läsa på college

  7. Äta på The cheesecake factory

  8. Shoppa på Victoria's secret

  9. Shoppa på Forever 21

  10. Äga en collegetröja ifrån typ Harvard, Stanford etc.

  11. Se Los Angeles

  12. Besöka en filmstudio

  13. Stå framför Hollywood skylten

  14. Lära en Amerikan lite Svenska

  15. Gå på Casino i Las Vegas

  16. Äta en ”supersize-meal”

  17. Besöka The Smithsonian

  18. Rida i Westernsadel över milsvida marker

  19. Se Kennedy space center (kanske en raketuppskjutning...?)

  20. Fira Amerikansk Jul

  21. Lära värdfamiljen att leta påskägg i trädgården

  22. Köra SUV

  23. Besöka Grand Canyon

  24. Gå på NFL match

  25. Gå på NHL match

  26. Se Baseball match

  27. Heja på mitt college's footballteam under hemmamatch

  28. Prova en ny sport

  29. Gå på ett nöjesfält (typ Six flags eller liknande)

  30. Åka till Seaworld

  31. Åka till Disneyland

  32. Starta en konversation med en helt okänd människa på stan

  33. Sitta på Starbucks och dricka latte

  34. Gå på collegefest och dricka ur röda platsmuggar
    35. Köra bil tvärs över USA
    36. Route 66!




Update Match nr.3

Släppt match nr. 3 utan att prata med dem.

Kände starkt att detta var fel för mig.

Better luck next time!


Tips

Slänger in ett litet tips till mina fellow blivande au pairer (eller andra som kan ha nytta av det, ofc).

Sajten Epodunk!

City & County information, Town & Community information.

Sök på Stad och stat och du får fram lite kort info om stället, karta och länkar. Bra om man har lite dålig koll, eller bara vill skaffa sig bättre dito.

Match nr.3

Nu rullar det ju på lite! Göttans bananer, men inte bli för uppspelt nu. Det kan lika gärna komma en ny svacka utan matchningar alls...

Match nr.2:
Stat: D.C.
Närmsta storstad: Washington D.C.
Familj består av: Mamma, Pappa, Dotter 12 år, tvillingar; en tjej och en kille på 8 år.
Positivt: Lagom ålder på barnen. Väldigt lyxigt med äldre barn. Storstad.
Negativt: Väldigt torftig ansökan! Otroligt tråkig och det känns väldigt "ihopslängt", vilket får varningsklockor att ringa. Även mailet ifrån värdmamman som låg i inkorgen var väldigt kortfattat och kändes... fel. Hon beskriver sina barn som bortskämda och stökiga.
Dessutom tråkigt schema.
Magkänsla: Nej.



Inte sugen på den här familjen alls, faktiskt. Mest på grund av den otroligt tråkiga känslan i både ansökan och mail; om det var något jag lärde mig av match nr.2 så var det att känslan i det första mailet sa väldigt mycket om hur det kommer att kännas senare.
Sedan var jag inte så lockad av schemat som det såg ut; 07-09 och sedan 15-20 alla vardagar. Visst är det skönt med 6 timmar ledigt på dagen, men jag är inte sugen på kvällsjobb hela året; då vill jag kunna umgås.
En sista sak som kändes negativ, väldigt negativ, var att känslan är att de verkligen vill ha en anställd snarare än familjemedlem. Detta är och har alltid varit den viktigaste punkten för mig. Jag kommer nog säga nej till den här familjen.




Match nr.2!

Juste, pga. min axelskada tvingades jag också skjuta upp mitt avresedatum något, så nu är det 26:e September prel. istället... Fan, jag som ville iväg i Augusti, liksom.

I onsdags morse när jag loggade in på Hotmail (som man ju gör hela tiden...) hade jag fått inte mindre än två spännande mail. Först det första, underbara: You have a match! Och sedan från en annan adress: Hello from California...
Hjärtat bultade i 300 när jag läste igenom värdmammans söta och långa mail, och jag kände på en gång en mycket bättre magkänsla än innan. Jag svarade och sa att hon gärna fick ringa mig på kvällen om hon kunde, som hon frågade om hon fick göra.

Match nr.2:
Stat: California, baby!
Närmsta storstad: San Francisco.
Familj består av: Mamma, Pappa, Son 8 och dotter 3.
Positivt: Hatar att vara sån, men: Drömstaten! Och drömläge med 5 minuter till Stanford University, en utav mina drömskolor. Väldigt lagom familj med en liten dotter och en lite större son. Mamman verkar väldigt öppen och välkomnande både i ansökan och sitt mail. De vill ha en familjemedlem snarare än anställd - precis som jag.
Negativt: Dels att mamman är tveksam till mig, på grund av min barnerfarenhet. Dels att de inte vill att barnen ska titta på TV alls.
Magkänsla: JAAAAA!



Sagt och gjort, pratade med värdmamman sent på onsdag kväll. Älskar henne - så öppen och pratglad, vi verkade verkligen vara på samma nivå. Hade samma syn på barn i allmänhet, och hon berättade att hennes dotter är väldigt aktiv. Väldigt aktiv. Något jag gillar, men på henne lät det som att det ibland kunde vara ett problem...
Hon sa dock, att egentligen är jag inte en au pair deras familj vanligtvis skulle ens kontaktat eftersom all min barnerfarenhet består av barnpassning. Alla deras andra au pairer som fungerat bra har haft dagis eller liknande utöver barnpassning, sedan hade de haft en au pair som bara haft barnpassning men hon hade åkt hem efter ett par veckor. Dock hade hon gillat mitt personliga brev så mycket att hon bestämt sig för att ringa i alla fall.
Vi pratade en halvtimme kanske, och bestämde att vi skulle fortsätta maila lite och så skulle hon fundera.

Jag vill ju åka dit. Typ igår. Det här är min drömfamilj, jag kände verkligen det. Just att de vill ha en familjemedlem som inte bara sticker så fort schemat är slut för dagen. Precis så som jag vill känna i en familj...

Imorse fick jag dock min dödsdom, kändes det som. VM skrev att trots att hon verkligen gillat mig som person och verkligen önskat att hon kunde känna sig säkrare, så var min barnerfarenhet inte tillräcklig.
Hon skrev på ett väldigt fint sätt och bad mig keep in touch och berätta var jag hamnar i slutändan.

Jag är såklart jättebesviken eftersom den ultimata drömmen, allt jag ville ha, var så nära. Och hur stor är chansen att jag blir så bra matchad igen? Samtidigt förstår jag henne; det är ändå hennes barn vi talar om och hon måste kunna känna sig säker.

Ledsen Alice.


Nu kan jag skriva mer

Senaste tiden har hänt en del - men jag har inte hunnit/kunnat skriva ordentligt förrän nu. Så här kommer några inlägg på en gång istället.

Kort summering av sista tiden:
Bal. Student. Fest. Trött. Högeraxeln ur led i fredags (en vecka sedan). Inte kunnat använda höger hand. Ingen vidare kontakt med Maryland. Ny match i onsdags. Berättar mer i separat inlägg.




Hej bloggen

Ha, som bloggerska måste man ha minst ett inlägg med den rubriken va?

Anyways, jag skriver inte mycket nu. Detta beror inte på att det inte händer något (because it DOES), utan för att jag är tillfälligt vänsterhänt. Vi tar det en annan dag.

Tills då:


RSS 2.0