Lördag idag. Oftast brukar jag kunna säga att oj vad veckorna går fort, men inte denna veckan om jag ska vara ärlig. På ett sätt är det så mycket som hunnit hända, så det känns inte som om allt fått plats på en ynka vecka - samtidigt så är förra lördagen då jag och Oliven satt i hennes bil och hade ångest över om jag skulle åka hem eller inte så länge sedan...

Än så länge så mår jag väldigt bra i nya familjen. De är snälla; pojkarna är myskillar (fast med ett attention span som kommer ta knäcken på mig...) och tjejen verkar bestämt sig för att gilla mig.
Ikväll ska jag träffa mamman, hon kommer hem och vi ska ut och äta middag tror jag.

Idag har jag varit ute och kört med pappan för första gången. Börjar bli van vid att folk granskar min körning... Det gick bra i alla fall.

Träffade sedan fina favorit Olivia för lunch. Vi pratade lite om livet, ungefär.

Just de två-tre senaste dagarna har jag faktiskt fått min första riktigt jobbiga hemlängtan. Ironiskt, eftersom jag de senaste två veckorna kämpat som en gnu för att slippa åka hem. Men jag vet inte; det börjar närma sig jul, jag sitter och lyssnar på "Jag drömmer om en jul hemma" och började faktiskt gråta lite. Jag är nog lite allmänt känslig just nu; börjar tröttna på att allting fortfarande är nytt, liksom. Efter tre månader så börjar jag om igen. Det kommer att gå över, jag vet det. Men det är sant som de säger, att jul nog är tuffaste tiden.


Såhär ungefär tänker jag att det ser ut hemma i Svenne nu.