Jag är super-jävla-skitglad just nu!!



Jag flyttar till Oradell, NJ nu närsomhelst. Ja, inte närsomhelst, men när värdpappan kan komma och hämta mig. Jag är ganska så jätteglad just nu.

Stat: New Jersey
Närmsta storstad: New York City, 40 min.
Familj består av: Mamma, pappa, tvillingsöner på snart 12 och en tjej på 15.
Positivt: Trevliga päron, "lagom" barn, bra schema (ledig helger etc), nära NYC och sist men absolut inte minst: 15 små futtiga minutisar ifrån min Oliv!!
Negativ: Inget, än. Kommer säkert, för ingen familj är fläckfri, men än så länge inget.
Magkänsla: Bra. Jag ska flytta dit!

• Hoppade av RÄTT hållplats i NJ för en gångs skull!
• Åkte till en grönsaksmarknad där man nästan behövt skottsäker väst.
• Blev lurad på black friday (vi stod i kö vid midnatt men affären öppnade inte förrän 7)
• Köpte INGENTING på Black friday!
• Köpte 2 julklappar och en vinterjacka
• Åt kalkon på thanksgiving
• Firade Shabbat
• Såg Breaking Dawn. Gäsp.
• Hittade ingen ny värdfamilj.
• Fick en vecka till att leta.
• Såg på Grey's anatomy (så nu är jag fast IGEN)

Så är jag hos Olivia! Bara så att ni vet, liksom, varför det inte lär uppdateras lika flitigt som vanligt.

Vill också säga att jag blir så glad för varenda liten kommentar som trillar in <3

Uppförsbacke!

Pratade med en värdmamma i Boston igår. Hon var trevlig, jag var nästan inställd på att flytta dit! Men hon sa nej, fick jag veta på omvägar idag.

Fått en ny matchning idag på eftermiddagen, en singelpappa med två söner på 7. Jag funderade en stund, men tackade nej. Jag tror inte att jag kommer vara bekväm med att bo med en singelpappa, och jag orkar inte med fler "kansken" nu.

Är arg. Arg för att jag inte får några raka Svar från Boston. Har frågat ett par gånger om möjligheten till en tredje rematch vecka finns, eftersom 4 av mina 14 rematchdagar går bort i och med Thankgsgiving. Får inget svar. Alls. Varken ja, nej, eller vi får se. Inget alls.
Är det ett nej, så innebär det att de bokar mitt flyg hem imorgon.

Jaa, jag måste få götta mig lite i mitt hästnörderi även om ni inte är så intresserade. Men jag blev själaglad när jag läste Här att Sverige är med i spelet om att få hålla VM 2018!
I GÖTEBORG!!! Fy-faaaan vad sweet det vore! Were do I sign up?!

Jag kom att tänka på detta när jag satt och författade ett mail förut. Hur jäkla stolt jag borde vara över mig själv och hur lite cred jag ger mig själv!

Det är lätt att känna sig ganska värdelös när man är i rematch, det känns som om ingen vill ha en. Men så slogs jag idag av hur jävla stark jag är egentligen som trots att jag inte direkt haft en smooth start här fortfarande vägrar ge upp! Jag sitter varenda dag, fortfarande, och jobbar eftersom jag inget hellre vill än att få stanna. Jag ger inte upp, jag åker inte hem och gråter, jag kämpar vidare! Jag vägrar låta mig bli nedslagen av att allt inte blir serverat på silverfat!

Samtidigt inser jag hur mycket bara det visar att jag vuxit så det knakat sedan jag kommit hit. Hemma är jag bäst på att ge upp. Jag har noll tålamod, och så fort saker inte går som jag vill så kastar jag in handuken, tycker synd om mig själv och går och deppar. Sverige-Alice är kass på att våga säga "Fuck you" när livet ger en citroner, men USA-Alice säger "tack så mycket" och gör den sötaste jäkla lemonaden man kan hitta...!

Ville bara skriva detta lilla hyllningstal till mig själv därför att jag helt ärligt kan. Personlig utveckling så det stänker om det, efter inte ens 3 månader! Det ni.

De flesta bilderna är från förra tripen, för jag hade knappt uppe kameran denna gången...? Men det behöver jag ju inte berätta för er!

Morrn!

Helgen vart okej. Inte alls fantastisk. Jag vill gärna skriva att den var det men då skulle jag ljuga, och det vill jag ju inte. Jag tycker om Astrid, dock :)
Vi gick på en Christmas Show på Casino Tropicana som var riktigt häftig. Det var superamerikanskt med 200 klädbyten, glittter & glamour, fejksnö, en stor jultomte osv. Det var roligt!

Åkte förbi Jersey Gardens outlet mall också på vägen hem och shoppade lite (och jag shoppade ev. någon julklapp...).

Med rematchen har i princip ingenting hänt denna helgen. Alls. Bostonfamiljen på mitt konto har inte ens mailat, så jag tänker be att få dem borttagna nu. Inget nytt under solen... :(

Tja, spontan och inte spontan. Det blir Atlantic City. Igen.

Mest för att jag vill komma ur huset, tänka på annat, och för att vi hade non-refundable bokning på hotellet. (Vi gjorde ju ett misstag och bokade fel helg ifrån början).

Tanken var ju egentligen football game, Yale - Harvard. Men det blev inget med det. Det blev änna fel med biljetter där med. Vad händer med bokningar här...?

Så... Nu vet ni!

Hej!

Är lite mer bloggsugen idag. Fått komma ut en sväng (starbucks is the answer to every issue...) och då känns allt automatiskt bättre!

Anyhow, jag har, hur ska man säga, mycket på gång men inget säkert alls. Vi tar det lite snabbt.

1. En "riktigt" matchning. I Cape Ann, MA. Ska vara ca 40 minuter utanför Boston. Vet väldigt lite om familjen mer än att det är två barn, en 5 och en 8.
2. En familj i NY, en bit upstate. 2 barn. Har au pair som åker hem nu, för att gifta sig...?
3. En ny värdfamilj, som bara eventuellt ska skaffa au pair. I Ridgefield, CT.
4. En LCC som mailat om en ev. familj i Scarsdale området, NY.
5. Två potentiella (genom LCCn) i Greenwich, CT. Nya.
6. En i Tenafly, NJ med två barn 12 & 13. Har bara pratat med deras nuvarande au pair, och min LCC har lämnat meddelande hos deras LCC.

Det var nog det...? Tror jag. Så mycket på G, men det är ju inte säkert att det blir något med det alls.

Det händer saker men jag orkante skriva just nu... Inget intressant än i alla fall.

Jag tackade Nej.

Största anledningen för mig var magkänslan. Konkret anledning jag kom på drog starkast var att detta är ett ensambarn, vilket sätter stoooor press på att förhållandet verkligen måste fungera.

Så nu är jag back på ruta 1!

Herregosh, jag har ju glömt detta helt!


Hej Fredrika!
Jättekul att du kommer hit snart, lycka till med alla förberedelser!! :)
Jag bor just nu hos min LCC i Newtown CT och är ju i rematch, så vem vet var jag hamnar?

Hästdelen ja, det är vääääldigt olika här. Här i CT finns det superfina, lyxiga stall där de ger lektioner. Dock får man betala ca 60 dollar/timme (!). Jag började ju rida litegrann, det var genom en annons jag hittade på en utav alla "hastnet.se" liknande sidor här.
Man kan ha en half-lease på en häst här, dvs ungefär som medryttare i sverige. De annonserna finns på annonssidor (om du är intresserad kan jag länka). Detta varierar mycket i pris, en del vill ha flera hundra dollar i månaden, andra vill bara ha hjälp - precis som i Sverige.

Fråga på om det är nåt som är oklart eller om någon är nyfiken på något annat :)

Usch. Vad. Jag. Hatar. Rematch.

Har skypat med värdmamman i familjen i Wilton som jag är matchad med. Hon verkar JÄTTEtrevlig. Verkligen. Och fortfarande kan jag inte bli av med känslan av att... tja, vad? Är det bara att jag inte kommer lita på NÅGON familj nu efter det jag var med om? Eller ska jag lita på magkänslan?
Jag vet inte riktigt ens VAD jag har att klaga på... ingenting, egentligen. På pappret är allt bra. Men jag har ändå nån... skum känsla? Men hon är så trevlig...!
Åhhhhhhhhhhhhhhh...!

Än.

...att ingen hör av sig...

Match nr.6:
Stat: Connecticut
Närmsta storstad: Stamford (dessutom 1 timme till NY)
Familj består av: Mamma, pappa, son 23, dotter 22, dotter 21 och son 10. 10 åringen enda barnet som bor hemma.
Positivt: Nära där jag bor nu, nära mina vänner. På pappret mycket frihet, endast en unge.
Negativ: Låter misstänkt likt min förra.
  Magkänsla: Se ovan. Men, man ska inte döma i förväg! Skickar mail till dem i alla fall :)

Två par skor överföll mig och tjatade hål i huvudet om att få följa med mig hem från Atlantic City. Och jag är ju inte den som är den.

En vecka som inte lär bli lik någon annan har just börjat.

Vaknade i min LCCs hus, funderade lite på var jag var först...? Kom ihåg exitmötet igår, hur min komplett galna exvärdmamma gjorde mig oerhört lättad genom att säga att de hade tillfälligt anställt någon för den kommande veckan, så jag var fri att gå. THANK GOD.
Den gånga veckan har varit ett jävla kaos av påhopp, påhopp, påhopp ifrån den såkallade mamman. Nu är jag ÄNTLIGEN i Rematch igen... Trodde aldrig det kunde kännas skönt...?
Jag har fått höra av organisationen på flera håll att, Alice detta är inte ditt fel. Du ska inte känna att du förtjänat det här, för ingen förtjänar att bli behandlad som hon behandlar dig.
Vi får väl se om familjen får stanna i programmet.

Nu ska jag i alla fall upp på hästen igen och försöka hitta en ny familj. Helst en hyfsat nära. Drömområdet är mellan Greenwich i väst och Fairfield i Öst. Den som lever får se!

Alltså... Jag vet inte hur intressant det här är? Men om ni vill så varsågoda, här är från när jag, Sara, Tone, Emma och Johanna var på footballgame häromveckan.
Om ni inte vill höra mig dra ett skämt om katoliker så stäng av ljudet. Övriga: Njut!

Bättre sent än aldrig eller?

För idag fyller lilla pärlan 3 år! Stolt faster vinkar ifrån andra sidan pölen och kan inte vara med...

PUSS!

...man blev lovad i måndags att få sluta klockan 18 eftersom man ska åka iväg men nu när man frågar var och när barnen ska släppas av så får man helt plötsligt attityden att det är väl ens eget problem...

I morgon kväll drar jag, Astrid, Carmen och Tove till... (trumvirvel, tack)...: Atlantic City!!!

Ska bli göttans skönt att komma iväg lite.

Detta är inte min favvotid på veckan. Det är liksom för tidigt för att börja tagga helg, det är för mycket vecka ivägen. Samtidigt som det redan känns som man jobbat massor...?
Just nu sitter jag och väntar på att larmbolaget ska komma. Vad de ska göra vet inte riktigt jag, så det hoppas jag att de har koll på. Jag hör att VM sitter i badet (de har sitt badrum vägg i vägg med min sänggavel...) så hon lär ju knappast öppna tänker jag. De skulle komma kl 7 a.m.

Det här är bland det mest fruktansvärda jag sett. Jag saknar ord.
Vila i frid Hickstead 1996-2011.
Hästsporten har förlorat en utav sina största stjärnor.

10 djupa så dyker vi igen.

Det blir ganska mycket sånt!

Åkte till Fairfield imorse för att tå tåget till NY med Astrid och hennes lillasyrra som är på besök, men när jag hals över huvud kom springandes ringde Astrid och frågade ungefär varför jag var där så tidigt? Vaddå tidigt?! Jaa, just det man ska ställa om klockan ja!
Gick till Starbucks för frulle istället och Astrid och lillsis kom också. När vi väl satt på tåget visade det sig att det VISST var jag som hade rätt! Mycket riktigt var vi en timme sena in till NY, så Emma, Johanna och Daniella fick vänta på oss...

Nåväl, när vi väl lyckats med en rendez-vous så tog vi tunnelbanan till Brooklyn och hamnade i Williamsburg, där tanken var att vi skulle strosa runt i secondhandaffärer och thriftstores, men tju fick vi för vi hamnade mitt i NY maraton istället. Det var jättehäftigt, gatufest! Band som spelade här och där, folk som sprang i alla möjliga utstyrslar (såg bl.a. en vikingamössa), festivalstämning, en kille som var utklädd till penis... Ja, ni fattar!
Satte oss på en polsk restaurang med en snygg kypare och åt lunch, sedan tog vi tunnelbanan tillbaka till Union Square där vi shoppade lite (inte jag) innan vi gick på dagens mål: Bio!

Vi såg "Like Crazy". En jättejätteunderbar film. Fast inte för alla, jag och Emma gillade den men de andra hade väldigt delade meningar. Se den, säger dock jag!

Vilken underbart, fantastisk känsla det var att få kunna duscha ordentligt i morse! Och tända ljus, och kolla internet, och ha på TVn!

Anyhow, jag ska väl så småningom försöka uppdatera lite kring veckan som varit blogglös, men inte just nu; jag orkante.

Idag har jag gjort något jättespännande, jag har varit på mitt livs första amerikanska fotbollsmatch. Det var PRECIS som på film. Bandet som spelade, cheerleders som hoppade, publiken som var galna, hamburgare, laget som var hemmahjältar... Vilken stämning det är på gameday, kan jag säga...! De var lite små bara, killarna. Men det var ju en highschoolmatch, så de är väl ursäktade. Antar jag.

Tog lite foton, men är på tok för trött för att ladda in dem i datorn nu. Så det får bli lite senare. Bjuder på en av Johannas bilder på mig, henne och Sara så länge:

Oh happy day!

Hej!

Bara så att ni vet så lever jag. Om ni nu var oroliga.

Jag är otroligt jävla asgnällig just nu.

1. Vi har ingen ström.
2. Vi har inget internet.
3. Vi har inget vatten.

Här i detta landet är man tydligen inte beredd på snö. För när det kommer snö så ramlar träd och elledningar över vägarna, internet och TV kablar pajar, strömmen går... Ja, you name it. Allt som kan gå fel gör det.

Dessutom prioriteras det väldans konstigt när det gäller uppstädningen; Lite grenar som sticker in på vägen det är högprio, men en jävla hörnstolpe med sjuttiotusen elledningar på sig som är på väg att falla rätt över en trafikerad vägkorsning, det är fine. Trasiga trafikljus i vältrafikerade korsningar, det är fine.
Tack gode gud att mallet i alla fall är öppet så att man kan shoppa...
Ni fattar grejen?

Det ska ta upp till en vecka att få tillbaka strömmen. Nu är det inte mest synd om just oss, för vi har en generator. Så vi har ljus. Och värme. Men vi har inget vatten = man kan inte ens spola i toaletten.

Tja, jag känner att jag inte ska skriva mer just nu för jag bara geggar ner er med depp. Men happy halloween på er i alla fall önskar jag ifrån Starbucks (där det i alla fall finns WiFi).

Köss!