Hej! Very long time, no see. Som ni kanske misstänkt så beror detta på att jag är hemma i Sverige igen. Jag kände till slut att jag fått nog; att de goda stunderna inte vägde upp de riktigt jobbiga. Så jag packade mig hem. Hem <3. Det är skönt att vara hemma, det är det verkligen. Hos min familj - som jag lärt mig uppskatta så mycket mer. Hos mina vänner, hos allt som är mig bekant. Samtidigt saknar jag USA och framför allt mina fina fina vänner så att det värker inombords också. Grejen med att lära sig bli hemmastadd någon annanstans är att man aldrig riktigt känner sig hemma och "lugn" på ett ställe efter det. Det finns alltid delar av en som skriker efter att vara där man trivdes en tid. Hur som helst är jag så HIMLA glad att jag åkte till USA. Att jag tog steget, vågade. Testade och vågade misslyckas. Det sistnämnda är något jag måste jobba mycket på, att det faktiskt är okej att inte alltid vara bäst. Jag har vuxit så mycket som människa, träffat folk som jag hoppas alltid kommer vara en del i mitt liv och jag har fått ett helt annat perspektiv på världen och vad som är viktigt. Så, om någon skulle råkat ramla in här som sitter och funderar på att åka: GÖR DET! Även om det skulle gå käpprätt åt helvete, så kommer ni aldrig ångra en sekund att ni åkte. Ta hand om er och varandra nu! Kram Alice

...Men vad fasiken köper man i julklapp...?! Tips mottages tacksamt!

Jahopp så var det måndag igen då. Kul?

Tjo!

Senaste 24 timmarna har vart lite utav... piss! Men nu känns livet lite ljusare efter att ha Skypat med mamma. MIN mamma. Sådeså.

Amerikatterna vet inte riktigt vad det är. Kul. På söndag blir det Luciatåg! Jag och Oliven var igår iväg till en svensk au pair och hennes svenska (göteborgska, hallelujah!) värdmamma och provade lucialinnen och övade luciasång. Det var lite bitterljuvt med ett svenskjulpyntat hem. Men fint! Och söndag blir nog mysigt.

Mitt jobb visade sig bli ganska enkelt denna torsdagseftermiddag, eftersom inga utav mina värdbarn är hemma. Så jag rullar tummarna. För mina Grey's avsnitt är slut.

Två saker: Jag blir så glad varje gång ni lämnar en liten kommentar =) Bara så ni vet.

Och:
KOLLA vad jag fick av VM igår!! :D :D

Maj godd, idag har jag varit i staterna i 3 månader. Hur känns det? Tja, knäppt. På ett sätt känner jag "Men herregud, har det bara gått 3 månader??" men å andra sidan känner jag också "Hjälp vad tiden går fort! En fjärdedel av året har gått..."

Morgonen gick smärtfritt. Nu väntar jag på att Oliven ska sluta jobba klockan 10, för då ska hon komma hit. Vi ska ut och julklappshandla lite. Och dricka kaffe. Fast jag ska nog dricka te.

Så får någon baske mig komma och hälsa på mig snart!! Ingen vill komma förräns i April, det är för lååååångt bort! Kom igen nu, sign up!

Det var bara det jag ville.

Kan ändå kännas ganska bra när det känns som att man kanske, kanske äntligen hamnat i en bra familj...!

Ätit middag ihop hela familjen, kollat på lacrossevideor med killarna (vilket den här familjens män lever och andas för...) dukat av och pratat med mamman... En vanlig, enkel måndagskväll som faktiskt kändes som en familj!

Igår vart det ju andra advent! Missade jag nästan helt... Ingen julkänsla alls faktiskt, surt just på det sättet med judisk värdfamilj. Jag vill baka lussebullar, pepparkakor och dricka glögg. Och CHOKLADBISKVIER, mamma!

Var på LCC möte igår. Det vart en tre-fyra au pairgrupper som slagit ihop sina möten, så rätt mycket folk vare. Trots det satt jag mest och pratade med Oliven. Lite dumt kanske, borde träffa annat folk med, men jag tycker rätt bra om den tjejen...

Idag jobbar jag officiellt min första riktiga arbetsdag. So far so good! Fixade iväg S till skolan i tid, och skickade iväg tvillingarna på cykel bara några minuter efter att de borde åkt. Lekte sedan super au pair genom att fixa kedjan som hoppade på en av deras cyklar. Bra morgon!

Har inga planer alls för dagen, egentligen. Idag blir nog en lite tråkig dag... Har duschat, så något produktivt har jag ju gjort. Men annars blire nog antingen Greys eller Friday night lights maraton idag. Vill åka iväg och göra grejer egentligen, eftersom jag håller på att börja klättra på väggarna, men jag vill inte fråga om bilen än...
Usch, jag HATAR första veckan! Är för van vid det nu, det är så jäkla tråkigt!! :(

Där fick ni lite morgongnäll ifrån mig!

Morsan, högsta hönset i huset kom hem igår. Hon verkar bra!

Inatt fastnade jag vid Grey's anatomy, vilket gjorde att jag somnade 2. Vaknade 11. Kändes sådär första dagen hela familjen är hemma. Men mamman var på gymmet, pojkarna i Hebrew school och pappan upstate NY, så det var bara jag och S (15åringen) hemma. Chill.
Nu har jag och mamman gått igenom massa grejjer, pratat lite, visat runt. So far, so good.

Nu ska jag steka prinskorv. Eller försöka klä ut amerikanska korvar till prinskorv, för det är LCCmöte ikväll och då ska man ha med en traditionell (Jul?)rätt ifrån sitt land. I'll bring the prinskorv och Olivia the potatismos. Inte för att mos är så traditionellt på julbordet kanske, men vi vill lära amerikatterna hur mos ska smaka. Här har de bacon och såna dumheter i.

Lördag idag. Oftast brukar jag kunna säga att oj vad veckorna går fort, men inte denna veckan om jag ska vara ärlig. På ett sätt är det så mycket som hunnit hända, så det känns inte som om allt fått plats på en ynka vecka - samtidigt så är förra lördagen då jag och Oliven satt i hennes bil och hade ångest över om jag skulle åka hem eller inte så länge sedan...

Än så länge så mår jag väldigt bra i nya familjen. De är snälla; pojkarna är myskillar (fast med ett attention span som kommer ta knäcken på mig...) och tjejen verkar bestämt sig för att gilla mig.
Ikväll ska jag träffa mamman, hon kommer hem och vi ska ut och äta middag tror jag.

Idag har jag varit ute och kört med pappan för första gången. Börjar bli van vid att folk granskar min körning... Det gick bra i alla fall.

Träffade sedan fina favorit Olivia för lunch. Vi pratade lite om livet, ungefär.

Just de två-tre senaste dagarna har jag faktiskt fått min första riktigt jobbiga hemlängtan. Ironiskt, eftersom jag de senaste två veckorna kämpat som en gnu för att slippa åka hem. Men jag vet inte; det börjar närma sig jul, jag sitter och lyssnar på "Jag drömmer om en jul hemma" och började faktiskt gråta lite. Jag är nog lite allmänt känslig just nu; börjar tröttna på att allting fortfarande är nytt, liksom. Efter tre månader så börjar jag om igen. Det kommer att gå över, jag vet det. Men det är sant som de säger, att jul nog är tuffaste tiden.


Såhär ungefär tänker jag att det ser ut hemma i Svenne nu.