Saker jag måste göra innan jag åker (listan kommer garanterat att fyllas på):
[ ] Hälsoundersökning
[ ] Nytt Pass
[ ] Polisregisterutdrag
[ ] Gå till tandläkaren
[ ] Betala faktura till CC
[ ] Fixa foto till Visum
[ ] Boka tåg och hotell i Sthlm
[ ] Åka till ambassaden och fixa Visum (16:e augusti)
[ ] Kopia på körkort, skicka till CC
[ ] Kopia på gymnasiebetyg, skicka till CC
[ ] Byta bort de jobbpass som ligger efter att jag har åkt
[ ] Presenter till värdfamilj
[ ] Göra en egenhändigt komponerad kokbok
[ ] Köpa almanacka
[ ] Köpa resväska

Plus en hel del annat... :)

Blev förresten så glad igår! Min värdmamma ringde och sa att "jag hade 10 minuter över och tänkte att jag ringer och hör hur det är"! Så gulligt! Vi sa att jag ska skypa med barnen någon dag också.

Okej, nu kör vi!

Pratade med CT värdmamman igår eftermiddag. Värdpappan satt i bakgrunden, hörde jag. VM var SÅ trevlig! Vi pratade och pratade och pratade och pratade om allt mellan himmel och jord i en timma. Hon berättade att familjen haft 4 au pairer, 2 som stannat längre (1 Svenska som stannade 18 månader) och 2 som åkt hem, varav den andra är där fortfarande med ska åka hem snart. Jag frågade varför de åker hem, och hon förklarade att de inte riktigt varit beredda på själva arbetet det faktiskt innebär att vara au pair och ingen utav dem hade bytt familj utan bestämt sig för att åka hem istället.

Vi verkar vara väldigt lika och ha samma värderingar gällande relationen värdfamilj/au pair. Självständighet, ärlighet, kommunikation och flexibilitet kan man säga var 4 ledord som hela tiden återkom vilket kändes väldigt skönt med tanke på hur jag känner inför de frågorna; vi var helt på samma plan.

Det där med lördagkvällar frågade jag också om. Hon svarade att - i alla fall i deras område - så jobbar de flesta au pairer lördag kväll fram till 21-22 tiden och sedan sticker au pairerna ut när VF kommer hem. Sedan var hon gullig och skickade ett extra mail på kvällen om just den frågan och sa att självklart ska jag inte gå miste om någonting och om jag förvarnar i god tid osv så är det absolut inga problem att fixa barnvakt på annat håll eller att VM stannar hemma. Det kändes väldigt bra. Vi pratade mycket om att det hela handlar om att ge och ta, att ju mer au pairen ställer upp för familjen i olika frågor desto mer vill såklart familjen hjälpa au pairen och vice versa. Precis så tänker jag också.

Det kändes väldigt, väldigt bra. Värdmamman sa också flera gånger under samtalet att "you seem so perfect for us!" :D Det enda hon nu är orolig för är min axel som spökar. Hon vill helst ha en au pair som kan komma tidigare än jag kan, som jag ju skrev i förra inlägget. Men hon sa också att de är villiga att vänta för rätt match.

Nu ska jag ringa deras före detta au pair, hon som var svensk. Lite roligt sammanträffande; hon bor 30 minuter ifrån mig! Fick ett mail av henne igår kväll (VM mailade adress mellan oss etc.) men hennes nr, så jag ska försöka komma på lite frågor och ringa henne under dagen.

Sen får vi väl se vad som händer... :-)

Har mailat ett par gånger fram och tillbaka med värdmamman i CT. Hon skickade även hela deras ansökan och en bild på pojkarna. SÅ söta! Blev glad och tänkte 'wow, de måste verkligen vara intresserade!'.

Sedan såg jag, bara några timmar senare, att värdmamman gjort ett inlägg på CC's logg på facebook, där hon skrev att de letar ny au pair eller någon som är i rematch och att man skulle höra av sig till henne med sitt au pair nummer om man var intresserad så skulle hon skicka deras ansökan via mail. Plötsligt kände jag mig inte alls lika speciell och utvald längre.

Läste igenom deras ansökan och tittade på "latest arrival date" eftersom jag blev fundersam när jag såg att de sökte någon i rematch = inom de närmsta två veckorna. Där står 9 Juli som senaste ankomstdatum, det tolkar jag som att de vill ha någon ASAP. Jag kan inte - på grund av min axelskada - komma innan mitten av September. Detta vet CC. Ändå blir jag matchad med dem...?
Andra "varningstecken" som jag hittade i ansökan (missförstå mig rätt - det var flera bra saker också) var att de beskriver sitt hem som "extremely neat". Inte för att jag har något problem med att hålla snyggt omkring mig, men jag blir alltid misstänksam när folk beskriver sig själva så.
Sedan vill de att au pairen ska vara barnvakt de flesta lördag kvällar, förutom den helgen i månaden som man måste vara ledig. Ledig söndag, men sedan jobb igen måndag morgon. Så får de inte göra, eftersom man måste få 1,5 dagars sammanhållen ledighet/vecka.

I vilket fall som helst så ska jag prata med VM på telefon i eftermiddag/kväll. Hon skulle ringa vid 17-tiden. Wish me luck!

Hej! Jag vill egentligen ingenting. Skriver mer för att jag känner för att skriva än för att jag egentligen har någonting intressant att säga...

Ingen ny matchning i alla fall, så nu händer ingenting förrän tidigast tisdag morgon. Jag vill verkligen iväg i September! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Har dock förstått att det är vanligare att man inte kommer iväg då man tänkt än att man gör det.

Jobbar för övrigt heltid i stall för tillfället. Det är ett tungt och fysiskt utmanande jobb och tyvärr dessutom lite enformigt. Känslan av att "det här är vad som väntar i höst om jag inte kommer iväg" är nog en tungt vägande orsak till att jag verkligen vill att det händer någonting med matchningen nu.
 Jag har ju förvisso lite B-planer; har sökt till strökurser på Göteborgs universitet och har dessutom lite strötimmar här och där på mina båda sommarjobb under hösten om jag vill, men jag känner inte för't. Jag vill inte gå omkring med känslan av att vänta på att livet ska börja, för det har jag gjort under hela gymnasiet.

Usch vad nedstämd jag låter, insåg jag! Jag är egentligen glad; glad över att vara klar med skolan, och glad över att vara en liten bit på väg emot det här äventyret :) Men jag är otålig! Vill ju börja nuuuuuu!

Egentligen inte så värst mycket att rapportera; familj 5 har inte hört av sig, men jag har inte förlorat hoppet riktigt än. Matchningen är kvar på min sida, och nu på morgonen ringe jag CC Stockholm och sa att jag gärna vill prata med familjen. Ha, blev förövrigt väldigt förvånad när jag ringde upp och en manlig röst svarade i telefonen...? Jag som trodde att det bara var tjejer på CC, jag blev så förvånad och tänkte först att jag ringt fel så jag höll på att tappa tråden helt...

Vet inte om någon minns min telefonfobi...? Kan meddela att med matchningsprocess och dessutom vid sidan av au pairandet ett nytt sommarvikariat med ett schema som inte stämmer, så har den rädslan redan börjat blekna ordentligt...

Well, nu får jag väl återgå till mitt väntande.

...och där fick jag för att jag gnäller. Ibland så lönar det sig? ;)



Match nr.5:
Stat: Virginia
Närmsta storstad: Washington DC.
Familj består av: Mamma, Pappa, tjej 8, kille 6.
Positivt: Två barn i exakt den åldern jag helst vill ha dem. Hyfsat nära storstad (DC, 45 min). Postiv känsla av den lilla texten man ser i ansökan. De gillar både inomhus och utomhusaktiviteter, men jordnära som jag (kanske inte skydiving, direkt) och de säger att de bor "fairly close to the sea" vilket får mig att misstänka att de kanske gillar havet, som jag? De verkar vara den typen av familj som inkluderar au pairen i familjeaktiviteter också. Verkar vara ett bra schema.
Negativt: Inget, vad jag kan komma på. Möjligtvis klimatet, då, men jag är inte så kinkig. Annars är ju Florida bara en relativt kort flygresa bort ;)
Magkänsla: Ja. Helt enkelt ja. Utan att ens ha fått mail av dem. Jag kände - och detta ska man egentligen aldrig uttala högt eftersom det då inte kommer att bli så - att detta är nog min familj. Nu hoppas jag bara innerligt att de mailar mig under helgen. Surt att CC har stängt över helgen så att jag inte kan ringa och säga att jag vill tala med dem. Åhh, vad jag hoppas att de mailar, insåg jag nu medan jag skrev denna text!