Hej! Jag vill egentligen ingenting. Skriver mer för att jag känner för att skriva än för att jag egentligen har någonting intressant att säga...

Ingen ny matchning i alla fall, så nu händer ingenting förrän tidigast tisdag morgon. Jag vill verkligen iväg i September! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Har dock förstått att det är vanligare att man inte kommer iväg då man tänkt än att man gör det.

Jobbar för övrigt heltid i stall för tillfället. Det är ett tungt och fysiskt utmanande jobb och tyvärr dessutom lite enformigt. Känslan av att "det här är vad som väntar i höst om jag inte kommer iväg" är nog en tungt vägande orsak till att jag verkligen vill att det händer någonting med matchningen nu.
 Jag har ju förvisso lite B-planer; har sökt till strökurser på Göteborgs universitet och har dessutom lite strötimmar här och där på mina båda sommarjobb under hösten om jag vill, men jag känner inte för't. Jag vill inte gå omkring med känslan av att vänta på att livet ska börja, för det har jag gjort under hela gymnasiet.

Usch vad nedstämd jag låter, insåg jag! Jag är egentligen glad; glad över att vara klar med skolan, och glad över att vara en liten bit på väg emot det här äventyret :) Men jag är otålig! Vill ju börja nuuuuuu!