Hej då!

Hej! Very long time, no see. Som ni kanske misstänkt så beror detta på att jag är hemma i Sverige igen. Jag kände till slut att jag fått nog; att de goda stunderna inte vägde upp de riktigt jobbiga. Så jag packade mig hem. Hem <3. Det är skönt att vara hemma, det är det verkligen. Hos min familj - som jag lärt mig uppskatta så mycket mer. Hos mina vänner, hos allt som är mig bekant. Samtidigt saknar jag USA och framför allt mina fina fina vänner så att det värker inombords också. Grejen med att lära sig bli hemmastadd någon annanstans är att man aldrig riktigt känner sig hemma och "lugn" på ett ställe efter det. Det finns alltid delar av en som skriker efter att vara där man trivdes en tid. Hur som helst är jag så HIMLA glad att jag åkte till USA. Att jag tog steget, vågade. Testade och vågade misslyckas. Det sistnämnda är något jag måste jobba mycket på, att det faktiskt är okej att inte alltid vara bäst. Jag har vuxit så mycket som människa, träffat folk som jag hoppas alltid kommer vara en del i mitt liv och jag har fått ett helt annat perspektiv på världen och vad som är viktigt. Så, om någon skulle råkat ramla in här som sitter och funderar på att åka: GÖR DET! Även om det skulle gå käpprätt åt helvete, så kommer ni aldrig ångra en sekund att ni åkte. Ta hand om er och varandra nu! Kram Alice

Kommentarer
Postat av: Fröken Maria

Det är inget misslyckande Alice. Långt ifrån.

Du vågde bryta upp hemifrån och åka. Du testade och du kämpade för att hitta rätt. Du stannde kvar och försökte igen och igen trots att det var jobbigt. Och till sist, när det blev för mycket lyssnade du till din magkänsla och åkte hem. Full av nya erfarenheter och med nya vänner.

Misslyckande? Verkligen inte!

Om du inte hade åkt öht kanske, stannat i Sverige för att det var tryggast. Men nu?! Aldrig.



Heja dig Alice!

2012-01-11 @ 06:57:12
Postat av: Riikka

Miss ya <3

2012-01-15 @ 03:39:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0