En fråga som jag fick väldigt ofta innan jag åkte var följande: ”Hur vågar du?!”

Svaret är ganska enkelt: Det gjorde jag inte!

Låt mig utveckla; Att flytta till ett nytt land, utan någon man känner, utan sin familj, en ny kultur, ett nytt språk... Ärligt talat: Det är skitläskigt.

Grejen med livet är att det blir vad man gör det till. Antingen är man rädd för att ge sig ut i det okända – tro mig, det är jag – men man väljer att inte låta det stoppa en, eller så rullar man på i samma gamla hjulspår dag ut och dag in.

Det är ditt eget val, men om man inget provar får man inget uppleva!

Kom ihåg att jag inte haft det helt lätt under min tid här, jag gick till exempel igenom rematch. Men jag vill ändå säga att detta är det bästa jag gjort.

Och förmodligen är det något utav det bästa du kan göra också. Något jag brukade säga och tänka inför avresan var att det kan inte gå mer än åt helvete. Blir det så – att man måste åka hem till exempel – så är det inte mer med det. Du har lagt ut en del pengar, ja, men du är 1000 erfarenheter rikare och du har garanterat vuxit som människa!


Om du vågar hamnar du kanske i Central Park en vacker dag...